...Det måste ju betyda att det blir en bra vecka. Hoppas iallafall det, känns bra nu när londondimman äntligen har lättat och solen skymtar fram här över bredsand. Fabbe är på dagis, så nu ska jag försöka städa så mycket jag kan för att hinna innan han kommer hem och river ut allt igen.

haha, måste ju berätta, Ja, det var ganska kallt ute imorse när vi skulle till dagis så det fick bli overallen på honom. Jag har funderat vem det är han är lik när han har den på sig, för han ser sååå söt och rolig ut. Den är nämligen lite stor åt honom, eftersom den ska räcka hela vintern. och jag har funderat och imorse kom jag på det han ser ut som en blandning av Teletubbies och Björne, fast söt...haha, han är så rolig!

Helgen började ju inte så bra, men tackvare en underbar liten vän, full av ärlighet, självinsikt och kärlek, som hon delar med sig av, så vände det snabbt och jag har haft en toppen helg. Tack vännen!

Lördag dag var jag och min lilla familj med i leken "hur många kan trängas i birsta samtidigt" Då vi fick för oss att vi behövde inhandla lite småsaker, som egentligen inte var viktiga för stunden, men vi lärde oss att nu kan vi inte vara i birsta på helger fram till jul, för nu har julshoppen tydligen startat...

Kvällen, blev underbart rolig! Var hos Sara på middag, tillsammans med Camilla och Saras lillasyster. Sen bar det ut för att damma av ryamattorna, och jag hade sååååå skoj! Var länge sedan jag dansade så mycket och jag kände mig jättefin kvällen till ära! Nä du muttan, det måste vi göra om!

Läste förresten att Sundsvall nu var invarderad av råttor, äckligt!! Fast jag tycker inte det är någon nyhet, för närjag ser mig runt så tycker jag att det sett ut så här länge ... Så jag ska göra en insatts, leka antisimex för en stund och jaga ut lite dammråttor ur lägenheten...

...Men tyvärr så fick jag inte jobbet. Känns ganska tungt, eftersom jag verkligen ville ha just detta jobb. Fast det är bara att bryta ihop, ta sig samman och försöka hitta något annat... Tycker verkligen jagförkänade detta jobb! *suck!!!*

Nu blir det fredagsmys nästa....

...Har jag hållits på hela dagen. Hur blev då resultatet??? Ja, det vet jag inte. Jag ska nämligen få sova på strekbänken i natt, för att imorgon gå på SEB på slutgiltig intervju. Jag och två andra tävlar nu om två platser..  Jag måste nu lägga in en ännu högre växel imorgon, so I can blow there minds off!!!

To be contiuned...

Mår så illa nu, är så nervös, att jag inte fått i mig nån mat eller klarar av att göra någonting... Skulle ha städat, men det har inte gått så bra.

Hoppas bara de ringer snart så jag vet och slipper undra och hoppas. Är nu helt inställd på att jag inte kommer att få jobbet.

Men jag skulle bli så glad, om OM fanns, och blev verklighet.

... Säger många, om att lämna sina barn på dagis. Men det är så hjärtskärande, när jag hör hur Fabian skriker, som om han håller på att förgås. Jag vet ju att han tystnar kort efter att jag gått, men det hugger ändå till i bröstet på mig och det känns som om jag sviker honom. Fats att jag vet att det är bra för honom att vara på dagis. Trodde inte att jag skulle bli så här "fjantig" när det gäller mitt barn. Men det är honstigt vad lite moderskänslor och hormoner kan resultera i.

Väntar fortfarande och hoppas ända ut i fingertopparna. Men för varje minyt som går, så blir jag mer och mer övertygad om att jag inte kommer få jobbet. Detta är det bästa som kan hända mig nu...

I den finns ännu hoppet kvar...

Fast det gör det även i mig. Jag verkligen hoppas att jag ska få jobbet. Jag ska få veta imorgon och jag är riktigt nervös. Har ont i magen och har bitit ner naglarna till rötterna... Så jag hoppas att väntan är värd detta. Men jag har intalat mig att jag inte kommer att få jobbet, för att jag inte ska bli så besviken när jag får beskedet. Det känns som om jag fått beskedet att tomten inte kommer komma på julen, så att jag sen kan bli jätteglad om han skulle dyka upp där efter julbordet...

Fast jag är faktiskt nöjd med intervjun. De ska att de gillade min personlighet och att jag som person skulle passa för jobbet, men att om det är någon som har erfarenhet inom "bank och finans", så måste det naturligtvis gå före. Vilket jag förstår.

Precis som i "Pandoras ask" så är det sista som överger en, hoppet, och jag tror faktist på det. För om man inte hoppas, så siktar man inte framåt, och siktar man inte framåt, så kommer man aldrig att komma någonstans.

Håll tummarna för mig imorgon!

Japp, det är vad jag har gjort idag. Från att ha kännt mig nere, lite ledsen och ensam, Har allt plötsligt blivit nästan så bra som det kan bli. Jag vågar inte hoppas för mycket än, men jag har kanske fått jobb. Jag ska på intervju på manpower imorgon och som vanligt så har jag bara halkat in på ett bananskal.

Nämde igår när jag pratade med min handläggare på manpower, att om det skulle dyka upp något, som tex på SEB, så sa jag att jag var väldigt intresserad.

Sen idag ringde hon och sa att de fått ett avhopp på just SEB, och ville träffa mig imorgon.... Jag är superglad för chansen fast vågar inte hoppas för mycket än, men det har fått mig på väldigt bra humör. Ni får veta mer om detta senare...

Sen vill jag tacka för alla fina inlägg som jag fått!! Har fortfarande svårt att ta åt mig av dem, men försöker inse att andra verkligen tycker så om mig. Ni gör mig så glad mina vänner! Blir alldeles rörd i ögat

Tack!

Känner mig så dum! Det är nog vad jag är också... Dum!

Att jag har mage att klaga när jag har det så bra som jag har det. Bara för att jag känner mig lite ensam. Ändå har jag det viktigaste som finns i livet!

Men just nu skulle jag bara vilja ha lite bekräftelse, lite uppskattning. Jag hörde på rix idag om att det hade en tävling där de skulle återförena gammla vänner som inte setts på länge. Min tankeverkstad startade på en gång, om  vem jag skulle vilja återse... och det är så typiskt mig.. Jag har alltd varit den som försökt hålla kontakten med andra och sällan fått samma respons tillbaka. Men det skulle jag verkligen tycka var skitskoj, om någon som jag inte haft kontakt med på länge, hörde av sig till mig. Fatta att känna att någon verkligen tänkt och undrat om hur jag har det. Det skulle göra mig glad.

men nu blir det nog inte så. Jag får bara göra allt jag kan för att lämna lite avtryck i min omgivnings vardag. Min högsta dröm just nu är att jag ska få åka med min vän Katrine till stockholm och bara lyxa, njuta och ta det lungt. Men eftersom jag inte har något jobb så kommer jag inte att ha råd med det, hur gärna jag än vill... Tycker jag förtjänar det, samtidigt som jag undrar varför jag anser att kag förtjänar det mer än någon annan, som Henke. Kanske för att han har andra intressen som redan kosta lite pengar, som träningen och hockeyn. Men hela situationen får mig att känna mig dum, även fast jag vet att jag inte borde känna mig så.

Jag vill så mycket, men vet inte var jag ska börja och hur.

Har iallfall insett att jag mår bättre när jag bloggar av mig lite mellan varven, måste bli bättre på det.