Mina tankar har snurrat på högvarv, den senaste tiden. Denna gång har jag funderat mycket på min rädsla för döden. Det kanske låter dystert, men för mig är det väldigt viktigt och jag tror att mina "möten" med döden, har format mig till den jag är. För jag här alltid varit väldigt känslig och orolig av mig. Rättare sagt, rädd för att någon i min närhet ska fara illa och därav rädd för att bli ensam och sårad.

Första gången som jag minns att jag reflekterade över döden, var när jag var ungefär sju år och såg på "Rederiet", där någon tog livet av sig genom att hoppa från färjan. Detta minns jag för jag blev så ledsen, satt i mammas knä och hon förklarade för mig, att alla skulle dö någon gång. Jag var helt förtvivlad jättelänge efter det. (nog visste jag att människor dog innan det också, men jag hade nog inte funderat på det tidigare)

Inte lång tid efter det, så minns jag att vi pratade om jordens skapelse, på skolan och min fröken som jag hade då berättade att solen kommer växa och växa tills jorden går under (om flera miljoner år). Detta skrämde mig jättemycket! Jag trodde jag skulle känna det och när fröken sa att det skulle jag inte, för att jag inte skulle leva då, Började jag fundera(ja, redan då!) varför vi fortsatte att leva om jorden ändå skulle försvinna...

Nästa möte med döden blev mer verkligt, då min kompis pappa, helt plötsligt dog. Jag, som då var 13 år, blev jätteledsen och rädd för att det skulle hända någon i min familj!

När jag gick på gymnasiet, i Lycksele. Så var det en kille, som drunknade, mitt framför ögonen på mig, då jag försökte övertala honom att inte bada för att det var strömt i vattnet... Men han lyssnade inte och det jag har inte bara en gång önskat att jag hade försökt lite till. Fast man kan inte göra saker ogjorda, hur mycket man än vill!

Att jag hittills inte behövt uppleva nära och riktigt djup sorg, är jag otroligt glad och tacksam för! Men min rädsla är stor, då jag vet att det även kommer att hända mig. Jag har svårt att sova, när jag inte vet var alla är och inbillar mig ofta att det hänt någon något.

Idag, är jag mest av allt rädd för att det ska hända mitt lilla hjärta, Fabian, något. Det kommer inte bli lätt för honom när han blir tonåring och ska försöka smyga "runt" mig sent på nätterna, för jag kommer inte att få en blund så länge han är borta... Haha!

Även fast jag lever mitt liv för min skull, så är det lite konstigt, att jag är mer rädd för att andra ska råka illa ut, än mig själv...

Imorgon åker jag och Fabian, upp till  min Pappa och Mamma för att hälsa på och rå om dem. Ska bli sååå skönt att komma hem och ladda batterierna!

Var ett tag sedan jag skrev. Jag behöver nog lite pauser ibland för att veta vad jag ska skriva och hur...

Vad har hänt i mitt liv under denna vecka då???

Ja massa, men ändå inte något speciellt. Fabian har kommit in på dagis, jag har bytt hårfärg, möblerat om, fått hjärtat i halsgropen, känna att jag lever, och tummen i kläm..!

-Så skulle man nog kunna sammanfatta min vecka... lite av varje!

Har börjat fundera (mer) på vad jag ska bli när jag blir stor och har inte kommit mycket längre än jag brukar... Men idag jag har faktiskt tänkt ut vad som är mina positiva sidor, vad jag tycker är kul och intressant. Summan av det blev en liten lista... (förvånad nån??)

Jag är:(enligt mig)

• Väldigt social och har lätt att ta olika människor.
• Omtänksam och snäll
• Smart och snabbtänkt
•  Skinbeklädd på näsan (ibland som en förhårdnad häl...)
• Sunt förnuft
• med båda fötterna på jorden
• Intresserad av genusfrågor och orättvisor
• En superbra mamma!

Så, vad blir jag av det där??? Inte en aning...

Men mina önskemål i val av yrke är följande:

• Jag vill ha ett jobb, där jag får jobba med andra människor
• Det ska vara varierande
• Lärorikt och stimulerande
• Dagtid
• Välbetalt
• Intressant

Någon som vet vad, som kan passa in på detta?

Det får samtidigt inte vara:

• Enformigt
• Kroppsförstörande
• fullt med dumma frågor
• stinkande av stekos (som tar över ens egen lukt)
• och endast helg och kvälls pass...

Nå, någon som har något förslag??

Just nu är dessa yrken de jag funderar lite närmare på:

• Ämneslärare (relgion, drama eller svenska)
• Förskolelärare
• Logoped
• Barnmorska (Vill dock inte vara sjuksköterska)
• Kurator
• Beteendevetare

Oj, måste nog fundera lite till...

Har iallafall bestämt mig för att söka till skolan efter jul!

Just nu känns det inte så himla kul att vara arbetslös. Saker och ting börjar hinna ikapp en. Jag inser nu när det är höst, hur mycket det egentligen är som jag behöver och inte bara vill ha, Men som jag absolut inte har råd med nu. Så om jag fick önska mig lite pengar idag, så skulle de gå till:

• Synundersökning och nya glasögon, Det är fem år sedan senast och jag vet att jag skulle behöva byta ut de jag har!
• Ny täckjacka och byxor. Senast jag köpte det var första året på gymnasiet, vilket är 8 år sen. Detta för att kunna leka med Fabian och ha när jag är ute i backen eller med skotern.
• Nya jeans, då jag inte har ett enda par byxor, som är hela.
• Nya träningskläder, från topp till tå. Inte heller de är utbytta de senaste åren och har på senare tid också drabbats av stora hål...
• Ny ögonskugga, fast att jag inte sminkar mig så ofta så vore det kul att kunna göra det ibland.
• Ny vinterjacka (modell fin), det är inte jätteviktigt men skulle vara kul att ha när man går på stan och så. Senast jag inhandlade en sån, var för fyra år sedan och den har fått en fläck som inte går bort och tappat knappar.... så speciellt fin vet jag inte om jag känner mig i den.
• Fabian växer och skulle snart behöva kläder i stl. 86...

Det dumma är att jag inte vet var jag ska börja... Nu har jag ju inte några pengar till detta, men den dag jag får det så kommer ju inte allt på en gång...

Jag har iallfall fått jobba lite idag och det var skitkul! Så skönt att komma ut igen om så bara för en dag, några få timmar... Tusen miljoners TACK!!!! till Sara, som var jätte snäll och tog superbra hand om Fabian. Och Camilla som gjorde så att jag fick komma ut idag! puss på er vad glad jag är att ni finns! Jag inser nu hur lite som behövs för att göra någon (mig) väldigt glad...

Tusen tack!

I helgen roade jag mig med att kolla runt lite på olika kända bloggar och naturligtvis var jag in på "blondinbellas" blogg. Jag vet inte mycket om henne, men jag observerade ganska snart att vi två, varken personligt eller som bloggare, inte har så mycket gemensamt.

9 skillnader på mig och "blondinbella":

• Jag tjänar inte massa penagar på att blogga. (jag förstår om det kan vara svårt att tro på, men det är faktist sant)
• Jag har hittills inte fått en enda sponsor till min blogg(?) och skulle inte få några fördelar för att jag gjorde reklam för något heller... (tex. gjorde jag jättefin reklam för SPA maskrosen, med fina bilder och allt! Men inga fria spabesök eller behandlingar har dykt upp...)
• Jag kan bidra med 300 kronor till "Rosa bandet", utan att få en goodiebag med fina dyra produkter, som är värd flera tusen...!!(Detta trots att jag är arbetslös och inte tjänar pengar på att blogga...)
• Jag skulle aldrig välja att toppa håret, så att det inte ens syns och sedan betala 700kronor för det!!
• Tro det eller ej... Jag har inte heller blekt mina tänder! (Men jag ska genast byta ut min "Pepsodent super fluor" till någon tandkräm med "whitening"!)
• Jag har hittills inte blivit bjuden på en enda permiär!( men jag har blivit inbjuden på clubkväll på H&M.. Räknas det???)
• På mina "vimmelbilder" förekommer inte några kändisar. (Detta endast för att jag inte vill att någon ska känna sig utpekad... Fast jag känner faktist en, som känner en, som känner en som är ihop med sångaren i Takida... eller???)
• Jag är INTE med i MUF, och skulle inte för några pengar i världen bil det heller.
• På hennes blogg går det att beställa linnen med texten: "Team Blondinbella", denna tjänst finns ännu inte på min blogg... (men självklart, skulle ni vara intresserade av ett linne med texten "team Carro102", så hör av er så ska jag självklart försöka fixa det!)

Det finns säkert fler skillnader.. som att hon har långt blont hår, fixade naglar och en massa andra sånna saker... men  det yttre är ju inte allt!

Jag vill betona att jag inte säger att hon lever eller gör "fel" på något sätt, bara annorlunda mot det liv som jag lever.

Avundsjuka??

Kanske lite... Vem har inte drömt och ett liv av "glitter och glamour" och massa pengar... Men det jag vet säkert är att jag inte skulle vilja leva det livet för resten av mitt liv. Kanske en vecka eller så, men jag skulle inte vilja gå miste av det liv jag lever idag och allt jag lärt mig av det!

Jag är väldigt tacksam för det finaste som jag har: Nämligen nära och kära, men framförallt underbara, älskade Fabian!

Idag har det varit en otroligt härlig dag! Jag har varit på BVC med Fabian och mätt och vägt honom och han har blivit så stor! han har vuxit 5cm på tre månader... och väger nu 10kg.... Känns så konstig.. jag kan nästan inte minnas hur liten han har varit... Det är svårt att förstå hur fort tiden har gått egentligen! Det är en otroligt häftig känsla, att få vara med om sitt barns utveckling!

Annas har vi bara myst idag. Det har varit så härligt höstväder idag med sol, men ändå lite kyligt, vilket får mig att känna ro i kroppen. På eftermiddagen så har Fabian och jag varit med Moa(Katrines dotter) och busat. Det är så kul att se hur de två, som det ändå skilljer två år mellan, kan leka med och ha utbyte av varandra!

Ikväll har jag vart ute och gått, men jag fick springa på hemvägen eftersom jag höll på att sköljas bort av ett megaregn som överraskade mig. Fast trots att jag var dyngsur av allt regn, och anfådd som väldrigt få kan vara, så tyckte jag att det var riktigt härligt att vara ute och känslan har stannat kvar under hela kvällen! Så efter det mysade jag upp mig svettig i soffan och tittade på idol. Jag tycker det är så kul att se alla göra bort sig och när det sedan inte finns några sånna kvar, så har jag redan fastnat för programmet. Men det gör inget... För det finns nästan inget mysigare för mig, än "fredagsunderhållning". Att samlas hela familjen och titta på tv tillsammans, med något gott att äta till.... Är något enkelt, som gör att jag känner mig lycklig!

Nä, nu ska jag duscha, dricka lite mysigt höstte och sen gå och sova...

Kram, kram!

Har kissat på pottan för första gången idag!!!!! *stolt mamma!!!!*

Något som jag tycker är väldigt fint med mig själv, är att jag ser mig som en väldigt god människa. Om inte annat, så försöker jag iallafall vara det så gott jag kan. Jag tror på att samhället skulle fungera bättre om vi bara gjorde saker för andra, som vi själva skulle vilja ha av dem. Mitt "problem" är att det ibland känns som att jag tänker mer på vad jag kan göra för andra och glömmer då ofta bort mig själv. Det händer att jag blir ledsen av det och önskar att andra skulle uppskatta det jag gör för dem. Samtidigt som jag vet att man inte kan förvänta sig folk ska berömma en så fort man gjort något. Ibland vet nog inte ens andra, att jag ansträngt mig och varför ska de då gå runt och eventuellt tacka mig?

Jag tycker om och vill gärna hjälpa andra, om jag kan det. Men jag måste också lära mig att sätta mina gränser, lyssna på mig själv och lära mig säga Nej, när magen säger ifrån. Det har jag svårt med, men det är något som jag verkligen ska jobba med.

Trots att jag vet att jag är en tjej som har skin på näsan, med skarpt sinne och båda fötterna på jorden, så är det svårt när det handlar om andra.

Jag är rädd för: att såra, vara oälskad och bli ensam.

Jag vill att andra ska uppfatta mig som: Hjälpsam, snäll och en "god" människa.

Jag vill känna mig: Snäll, duktig, behövd och uppskattad.

Det sårar mig: När de jag försökt "hjälpa", vänder "tjänsten" emot mig, och när andra inte bryr sig om att de trampar på mina känslor.

Jag har svårt för att: Säga Nej,  och att uppskatta och uppmuntra mig själv.

Jag måste lära mig att: Stå på egna ben och binda upp mitt liv efter andra.

Jag tror det blir lättare att jobba med om man berättar det för sig själv ibland. Påminner sig själv om vad man kämpar mot, för att få ny energi och kraft att fortsätta.

Såg på "Nyhetsmorgon Söndag" om "Anonyma klubben". Jag tycker det var ett väldigt fint sätt att sprida glädje på, detta utan att kunna vänta sig något tack för det. ("Anonyma klubben" ger bort något, utan att man vet från vem, man skickar vidare till den som kommer efter...)

Detta har jag faktist anammat en gång. Senast jag hyrde film så betalade jag få två filmer istället får en (9 kronor extra) och sa till hon i kassan att nästa som hyrde film hade jag bjudit... och att hon skulle hälsa från anonyma klubben... Så, så går det till... Och jag hoppas att jag gjorde någon glad! Det fick mig att må väldigt bra iallafall!!!

Jag ska fortsätta bemöta andra som jag själv vill bli bemött, med förhoppning om att det jag gör, gör någon annan glad!

I veckan är det väldigt härligt att vara mamma! Efter en hård vecka, då både Fabian och jag legat deckad av förkylning, så har vi repat oss vilket har visat resultat på bådas humör. Idag har vi vart som två solar i regnet. Det har varit så skönt och jag har verkligen tagit vara på den här dagen!

Trots att det regnat mycket idag, så har vi fått mycket gjort. Vi har varit på öppna förskolan, vilket Fabian tyckte var jätteroligt (fast att vi var själva där...) Sen har vi vart hemma och pysslat och lekt. Han har lärt sig köra Bobby-car och jag lagade en megagod Kycklingsås till middag!!!

Kom att tänka på saker jag har väldigt svårt att inte äta, nu när jag försöker gå ner i vikt. Listan blev visst väldigt lång och om du den närmsta tiden (förutom Lördagar) skulle se mig i närheten av något av dessa förjande saker, så är det från och med nu din uppgift att avväpna mig från dem...

• Choklad, det finns inget som stimulerar ett sockerbehov mer... (allt utom de med minst 70% kakao, den får jag faktist äta, med motta) 
• "Ben & Jerry" glass, speciellt om det är "cookie dough" (vilken är väldigt beroende framkallande)
• Bullar, i alla olika varianter! (stor passion)
• Övrigt fikabröd... (Finns inte det ena, brukar det inte vara svårt att välja något annat)
• Chips och snacks!
• Dricka
• Glass (vanlig glass är inte samma sak som "Ben & Jerry")
• Godis ( Nej! Det är inte samma sak som choklad)
• Naturgodis, och den är lömsk, då jag intalar mig själv att det är nyttigt... ( Nej, det är inte som vanligt godis för mig)

Detta var nog det viktigaste, men skulle du även springa på mig och tänka: Men Carro, borde du verkligen äta ett sjunde mellanmål... Så gäller samma sak då. Har nämligen kommit på att jag gärna äter när jag har tråkigt... Vilket inte är så bra, när jag vill att vågen ska minska på sifforna.

När du då avväpnat mig, ge mig istället:

• En morot,
• alternativt ett glas vatten
• eller visa mig till fruktskålen...
• Om jag hävdar att jag inte är sugen på nått av detta, stå på dig och ge mig istället en kram! (Förhoppningsvis kommer jag på bättre tankar då!)

Visst, självklart är det jag som ska göra jobbet i min viktminskning. Men ibland kan det vara svårt att hålla glöden upp och lätt att glömma varför man måste "ge upp" det kroppen skriker efter mest. Men jag gör allt jag kan för att kämpa på!