Så nu sitter jag här och försöker andas lite. Idag har jag vart på Arbetsförbedligen och fått info om "Ungdoms garantin.... och på tisdag ska jag dit igen. Men förmodligen ska jag få gå på nån utblidning, eller så blir det praktik... Tyvärr har jag inte så mycket nyheter om jobb än, men jag tycker mig känna lukten av positivitet i luften. så jag han bara fortsätta hoppas och vara positiv, så kanske allt går min väg.

Som budisterna säger: "gör gott, så får du gott" och jag tror att det ligger mycket i det.

Annars så kom jag idag att tänka på hur mycket Fabian har utvecklats den senaste tiden. Så pass, att jag tror att hans farmor och farfar som snart varit borta i två veckor, kommer tappa hakan när de hör hur duktig han blivit på att prata (när han vill). :)

I helgen och i veckan har jag även bakat en massa. Det blev franska, lantbröd, semlor och bullar... så nu är frysen fylld! Fast det är inte alltid så lätt att baka med barn, har jag kommit på. Men bullar blev det iallafall, kanske bara inte så snabbt och smidigt som det brukar gå. :)

Jag har nämligen kommit fram till att min mage mår bättre när jag äter "hembakat" bröd, istället för sånt (8 veckors bröd som aldrig möglar) som man köper i affärn. Och som är allmänt kännt: "mår magen bra, mår hela en bra" (eller nått) ;P

Nu ska jag försöka varva ner lite innan det är dags för sängen, och till dig min vän vill jag bara säga att jag tror det löser sig till det bästa och allt har en mening. Försök bara se det positiva så kommer det positiva tillbaka.

lööv!

...Börjar hoppet sakta bygga sig upp inom mig. :)

Jag hoppas, men vågar inte tro denna gång. Fast jag ska få veta mer till veckan, till dess får jag vara lite hemlighetsfull :)

Sen har jag vartit och hämtat ut teaterbiljetter också, så den 6 mars så ska jag och Katrine gå på teater... ser fram emot det! Och den är det utgång med Emma som kommer ner på besök :)

Så nu har jag litegranna att se fram emot... och jag kan inte sluta le =)

Längtar lite efter en semla, kanske ska unna mig en ihelgen :)

De senaste dagarna har Fabain varit lite hängig och haft feber. Vilket inte är så kul varken för honom eller oss, men trots att han är lite gnällig och hanger på en, så tycker jag samtidigt att det är väldigt mysigt. Han vill att man ska sitta och kramas hela tiden och om jag ändå inte har något för mig, så njuter jag av det i fulla drag. Det kommer nog en dag då sånt kanske inte är hans högsta önskan längre...

Läste på Aftonbladet att de flesta amerikaner inte tror på att människor härstammar fårn aporna. Men det tror jag. Inte bara för att det vetenskapligt är lättare att förstå för mig, än skapelseteorin. Utan för att när jag ser på Fabian och andra barn och deras rörelsemönster, så ser jag hur lika aporna vi är. Hur de hasar sig fram på rumpan, när de inte orkar ställa sig upp och gå, hur de rör sina händer och fötter i "inåtvända" rörelser, och hur de krampaktigt kramar sig fast vid en när de inte vill gå ner ur ens famn.

Visst är livet underbart! Och jag älskar min lilla "gosapa"!

Idag är det Alla hjärtans dag!

och då tänker jag på er alla som betyder otroligt mycket för mig!

Fabian: Vad vore jag utan dig, min lilla älskling! Du är mitt absoluta allt!

Henke: Tack att du finns, stöttar och älskar mig! och jag älskar dig!

Mamma och Pappa: Älskar er och jag är så tacksam att ni är just mina föräldrar.

Syster med familj: Linda, du är och har alltid varit min stora förebild, och är så stolt att vara moster till Nemo och Falcon. Älskar er!

Mormor, Morfar, Farmor, Farfar och övrig släckt: Är så glad att jag får ha er alla!

Katrine: Du finns för mig, som jag för dig! Älskar dig vännen!

Ewa, Nina och Anna: Ni är så långt borta, men ändå så nära :)

Emma: Miss you!

Muttan, Möken, Nella, Fia och alla andra kära vänner: Vad vore jag utan er alla?

Säkert någon glömd, men jag älskar dig oxxå!:)

PUSS

Solen skiner änen idag och bländar mina små blå ögon. Idag önskar jag inget hellre än att få gå och lägga mig ett tag. Jag har nämligen fått dela rum med Fabian, även denna natt, som tyvärr har fått feber... Han ylar då konstant, som en gammal symaskin, när han sover. Vilket gör att jag som nästan behöver ett ljudisolerat rum för att kunna sova, inte fått en blund efter kl. ett inatt.(eller är morgon då när man vaknar för dagen?)

Så idag få får tyvärr min familj stå ut med häxan surtant här hemma. Jag har redan hunnit ringa och klaga till vår hyresvärd att det nu har börjat om att lukta rök i vår lägehet, och när jag ändå hade de på tråden så passade jag av att ta upp lite småsaker som jag tidigare inte tyckt varit så viktiga....

Så upptäckte jag ju för en stund sen att det var fredagen den 13:de... detta kan inte sluta bra! Ser ingen utväg. Jag som bokat hemmaspa kväll med katrine, blir redan nervös inför bilresan dit. Inte nog med det, min oro är extremt hör för hHenkes föräldrar som idag sitter på ett plan till Thailand... INTE kul! Men de har lovat att höra av sig när planet(för eller senare) har landat.

men nu ska jag vila lite så jag orkar med kvällen och dricka lite gott vin och äta räkor=) Kanske kan det bidra till att häxan surtant försvinner en stund.

Hoppas Fabbe är frisk imorgon så jag kan njuta av alla hjärtans dag med honom vid sidsjön!

Ny dag idag och solen strålar. Det är så vackert ute, att jag nästan inte vet vad jag ska ta mig för. Tremometern har tack och lov vandrat ner till behagliga 13grader, från att denna morgon legat på 19 grader när jag vaknade... lite i kallaste laget. Även för mig som älskar kylan.

Snart ska jag iallafall ge mig ut på min prommis, innan jag ska gå och hämta Fabian på dagis. Det är bara lite synd att jag redan lyssnat ut boken som jag hade i Mp3n, Den var så bra! Den hette "Åse" av "Denise Rudberg", som bla. även skrivit "Jenny S" och "Matilde". Älskar sånna "lätta" böckar. Böcker som får en att bara le, skratta må bra, känna igen sig och bara bubbla av känslor :) Tyvärr har jag ingen på tur nu, och jag vet inte av nån ny heller. Har läst alla av "Marinan Keys", "Denise Rudberg" och "Martina Haag" som är de författare som jag kommer på nu som skriver liknande böcker.

Så är det någon som har förslag på någon sån författare eller bok, så tipsa mig gärna! 

Jag mår så bra nu! Är så glad och känner mig lycklig. Men ändå så har jag ångesten och oron krypande efter mig, och direkt jag inte vet vad jag ska göra näst, så känns det som att den hinner ikapp mig en aning. Vet att det beror på stressen av att jag inte har något jobb. Jag är bara så himla rädd för att trilla dit igen. Bli slagen till marken av min egen kropp och mina egna hjärnspöken. Det är som när man tänker på att man ska andas(som egentligen sköts automatiskt). Men som blir nästan omöjligt ifall man försöker styra det själv. Jag glömmer alltid bort det och får konskig andnings rytmen eller andnöd...

 Så Istället försöker jag nu att inte tänka på att jag andas, vilket min hjärna inte är så bra på...

På samma sätt försöker jag glömma oron och ångesten, vilken bara gör mig mer påmind om den. Intalar mig att jag är mer medveten idag och orkar stå imot den. Men jag är ändå rädd! Inte bara för min skull, untan får nästan pngest av att jag känner denna rädsla nu när Fabian finns i mitt liv. Mitt allt!

Fokuserar på att jag faktiskt är lycklig!

Vill och försöker tro på dig min vän, att rädsla är bra. :)

Längtar så till på Fredag!

Idag har jag hunnit springa förbi stan en sväng och "råkade" få med mig lite kläder som var på rea från "Cubus". Så för 189 kronor fick jag tre linnen och en svart omlottkofta.. tycker jag var bra gjort! jag som ALDRIG brukar hitta saker på rean. (Förutom overallen som jag köpte till Fabian förra veckan på PoP rean)

Så nu håller fröken duktig på att städa garderoben sin, så att det kan bli lite fint, nu när det är lite nya kläder där oxå, så jag kanske iallafall hittar åt dem när de ska användas. Eller duktig och duktig, jag började efter lunch med att slita ut ALLT på sängen, för att sorteras och jag började så fint, men efter ca 20minuter vaknade Fabian, så jag var ju bara tvungen att vara lite med honom... och nu ska jag snart fortsätta, för John-Blund kommer nu snart och hälsar på... Men jag ska iallafall sortera ut vad som ska kastas, så kanske jag gör resten imorgon efter jag vartit hos frisören.

Idag fick jag även en förfrågon om jag var intresserad av ett jobb, om det skulle bli så (lite hemligt ännu eftersom inget är klart), och SJÄLKLART är jag intresserad!!! och just det jobbet skulle passa mig som pussen på mun! Men jag vågar bara inte hoppas får mycket... Vill verkligen att det ska bli något av detta, och vet att jag skulle må så mycket bättre när "arbetslös ångesten" skulle släppa, men jag vågar inte ens önska lägre. håll alla tummar bara!

Nu måste klädhögen undan så jag kan få lite skönhetssömn, så ajg inte somnar i frisörstolen.

ja, bjuder på världens finaste låt oxå... Lars Winnerbäck och Miss Li "Om du lämnade mig nu" (Det roliga är att Fabian tror att miss li,  är jag... för att skriker "mamma dä" och pekar på skärmen när han ser denna bild... eller så kanske han hellre skulle vijla ha henne som mamma... ;P)

Igår var det femårsdag i vår lilla lya. jag och Henke Hade nämligen varit ihop i fem år och jag tycker det är så svårt att fatta... Fem år är 1/5 av mitt liv, jag som tycker att jag funnits i all evighet... eller nått sånt...

Det kanske inte låter så mycket, men jag börjar få Panik över hur snabbt livet rinner iväg och jag hinner inte riktigt med. Nu i Maj blir jag 25, svårt att fatta... Men jag tror kanske mest för mina kära mamma och pappa, för eftersom jag tycker det var som igår Fabian kom in i mitt liv, så förstår jag om de ibland tycker att jag "egentligen" bara är 4 i deras ögon... :)

Fem år... och mycket har vi hunnit med...

Glädje, skratt, allvar, sorg, hund, barn och mycket, mycket mer.

Och hur vet man att man älskar?

Mitt svar är att det vet man inte,

Man måste våga, man måste vilja, man måste försöka...

och ändå ska man tvivla,

tills man får sakna. Sakna och känna att det fattas något i ens närhet.

en pusselbit av en själv.

Dessa pusselbitar älskar jag. De ger mig liv.

Min största och mest centrala pusselbit, heter Fabian. Men inte långt ifrån den ligger Henke.

Jag älskar att älska, och jag älskar så mycket.

En av dessa pusselbitar, som inte är familj och vänner, är Tväråträsk!

Många vet nog inte vad det är. Men det är min "hemort", där jag är uppväxt och har formats till den jag är. Tväråträsk är det som för ögat kanske inte verkar så speciellt, men som ger mig liv, väcker minnen och som jag saknar när jag inte är där. Det ser inte längre ut som förr, många av vännera har flyttat, men själen lever kvar.

Det finns en låt som får mig att tänka på allt detta, tänka tillbaka och som får mig att ladda mina batterier.

"Handlake Village" av Takida. Så fin och så sann!

Fortsätt bygga pussel, forsätt älska!

Jag älskar... :)