Ja, var ett tag sen jag skrev, men det har hänt så mycket på senaste tiden och varken tiden eller orken har räckt till.

Men nu är Fabian inskolad och klar på dagis, och jag är inne på min andra vecka som "arbetssökande". Första veckan jobbade jag måndag till fredag, som scitzofren mattant men en paranoid mattant, (vilket resulterade i att jag lärde känna Möken bättre) och jag tyckte det var jätte kul och skönt att komma ut. Sen underlättar det ju om man har roligt på jobbet och det hade vi(jag iallafall).

Nu andra veckan hinner jag inte ens gå hemma en enda dag innan de ringer från manpower och undrar om jag kan jobba onsdag till söndag. Vilket jag självklart tackar ja till. Så nu sitter jag här och är lite små nervös inför imorgon. Men det ska bli kul och är det något jag kan så är det plocka varor. Sen känns det otroligt skönt att få ett litet extra tillskott i kassan inför jul.

De senaste månaderna har vi just fått ihop ekonomin och detta gör att vi kommer kunna köpa lite julkappar och sånt som hör julen till. Jag har varit så ledsen över att inte kunna unna oss, mig själv men framför allt Fabian sånt som vi skulle vilja ha. Till exempel, har jag inte haft råd att ladda min mobil på tre veckor, köpt ett par extra par långkallingar till Fabian eller nya kläder till honom niför fotograferingen som var på dagis. (Detta kanske inte låter så viktigt, men sen han började där så har nästan alla tröjorfått fläckar på sig på grund av att det inte skyddarkläderna när de äter ellr nått, och jag tycker inte det är så kul om han skulle ha en stor fläck på ett ett kort som man ha ha kvar resten av livet)

Men tack och lov har försäkringskassan äntligen fått tummen ur ..... och betalat ut det som de låg efter med. Eller förnedringkassan som Fia säger, vilket stammär skit bra, för det känns verkligen förnedrande att vara så beroende av någon som inte bryr sig att de betalar ut ersättningen en månad försent...

I helgen har vi iallafall varit uppe och hälsat på min syster med familj i umeå, vilket var skit skoj och mysigt eftersom de just fått en liten Falcon som jag fick gosa med och lukta på. Sen hade Nemo blivit så stor och tog så bra han om Fabian att man blev alldeles rörd. Han hade också blivit mindre blyg och det var roligt.

Det enda som är synd med att jag ska jobba i veckan är att jag inte kommer hinna se fabian så mycket, vilket jag inte är van vid, men vet kommer gå bra och att utgången som jag hade planerat med möken och muttan nog inte kommer att bli av, men orkar jag ska jag spöka ut mig och försöka vara med en liten stund iallafall. Fördelen är att jag kommer ut, får litfälle att plantera ut lite fötter på Jobbet, visa att jag kan och vill jobba, men främst att få lönen men OB och allt, så att julen blir räddad. Jag älskar verkligen julen (iallafall fram till och med julafton) och längtar grymt mycket till att december börjar närmna så att myset får infinna sig.

Idag har jag varit i Birsta med Möken ett tag och och tycker verkligen synd om henne, som jag flängde runt bland julpynt, leksaker, kläder, skor, apoteket och mat. Men kul var det. och jag hoppas jag inte skrämde iväg henne för gott.

Men nu ska jag plocka upp Fabian i badet och ladda inför att jobba imorgon. Det gör jag bäst med en kopp te, lite vindruvor och kanske lite "Ben&Jerry" för att lugna nerverna.

Vilken dag! Idag var det första dagen på dagis för Fabian. Otroligt spännande var det i morse när vi skulle dit. Jag vet att jag är löjlig men det var lite som när man skulle börja ettan... Jag var nervös och hade svårt att sova i natt. Sedan när vi väl kom dit så pirrade det lite i kroppen, innan jag  visste att vi hittat till rätt avdelning, kommit rätt dag och vet vad som förväntades av oss(mig). Men allt gick kanonbra och Fabian började med att ge båda fröknarna en kram... Sen när det var dags att gå hem så hade han inte haft något emot att stanna en stund till...

Annars så har jag en tung känsla idag. Inte "nere" eller deppad på något sätt, men jag känner mig liten i världen och om jag kunde skulle jag vilja hjälpa många i min närhet just nu. Eller hjälpa och hjälpa... Det var fel ord. Jag skulle vilja leka gud för en liten stund, kanske för en dag och ställa saker till rätta. För det händer så mycket runt oss som vi inte kan göra något åt. Saker som lätt får oss att tro att livet ska vara så, men som inte är rätt på något sätt.

Jag tycker inte någon ska behöva leva och känna att man inte är uppsakattad för den man är, eller det man gör. Känna att man inte är stöttad av den eller de, som man har närmast. Att bli utsatt för olikatyper av övergrep, trots att man inte tror eller ser det själv, utan man "tillåter" andra att göra en illa, för att det "vuxit sig fram och får en att tro att allt är som det ska.

Men jag kan inte göra något. För även om jag skulle gå runt och "ruska om" folk, för att försöka få dem att inse vad som händer. Så kan jag inte ändra på någon annan. Var och en måste inse sin egen situation och själv ta tag i problemet. Jag kan bara ändra på mig själv.

Så idag ska jag göra som min vän Katrine och tända ett ljus.

Jag vill tända ett ljus för:

• alla som inte ännu vågat. (I hopp om att kunna ge lite styrka)
• alla som kämpar
• alla som inte låter någon sätta sig på dem.
• alla som förlorat någon som man älskar
• alla som vill!

Ja, det här inlägget blev lite annorlunda... I hopp om att ge någon något!

Men det blev som jag är... Jag talar  ibland innan jag tänker, men hinner ofta tänka fortare an jag skriver.

Vilken dag! Idag har jag kört rally med kundvagnen genom Coop forum,rusat in på systembolaget för att förbereda lördagskvällen, sedan slagit rekord i snabbshopping på "Birsta city", då jag kom på att jag inte hade någon klänning att ha på mig imorgon och att jag inte skulle hinna förbi stan och köpa en. Jag, med Fabian i vagnen, gjorde en snabb rusch genom samtliga klädaffärer, för att slutligen ( i sista affären) hitta en klänning, som jag både hade råd med och faktiskt passade (rättare sagt den enda som passade råkade vara på rea). Allt detta under endast två timmar!

Sen, slunga in Fabian, vagnen och alla kassar i bilen, för att åka hem och äta lunch, diska, söva ner fabian i vagnen och skynda in igen för att hinna städa innan det kom en massa människor hit på eftermiddagen...

Nu sitter jag här, efter en riktigt stressig dag och laddar nu inför en fullspäckad Lördag. Trött och slut, med ena ögat på Idol och andra ögat i dagens tidning ,som jag inte hunnit läsa. Jag ska försöka göra en tidig kväll för att orka med Lördagens schema...

Först hundutställning, hela dagen. Sen blir det Carro och Katrine-kväll, med middag, vin och sedan utgång. Men eftersom mina sista slantar gick åt på en klänning, så får jag hoppas att min nya svarta klänning ger lite resultat och att jag blir bjuden på många drinkar ute då min ekonomi inte tilllåter annat...;P

Nä, det ska faktist bli riktigt kul att få gå ut på krogen. Det var verkligen länge sen! Men Först ladda vidare så att inte småbarnsmamman somnar efter första vinglaset...

Nu händer det såå mycket! Tiden tickar på och jag hinner knappt med. Den senaste tiden har Fabian utvecklats så snabbt och lärt sig så mycket nytt, så jag blor alldeles stolt! Idag, har han lart sig säga "hejdå" eller "då" som han säger samtidigt som han vinkar... så söt! Sen har han faktist sovit hela 6 nätter utan att vakna eller äta. OK, jag vet att det inte låter så imponerande med tanke på att han snart är ett år och 5 månader, men för oss är det jättestort, då han alltid ätit minst en gång per natt. Men nu är han jättehungrig när han vaknar på morgonen.

Imorgon ska jag och Fabian åka in till stan och fixa de sista inför dagis starten på Måndag. Han skulle behöva någon ny tröja som inte är kortärmad, då det är nästan det ända som vi har, eftersom han fortfarande har samma stl som i sommras. Sedan skulle han behöva en till pyamas också.

Iadg när jag ver ute och gick i det underbara höstvädret, så insåg jag vad meningen med livet är. Det är inte att leva lyxigt, vara populärast, ha fina kläder eller bilar, utan att få barn!

Ja, det låter klychigt. Men den kärleken som jag får av Fabian skulle kunna få mig att gå på vattnet om det så behövdes. Sedan att utvecklas som människa och även få ansvar för en annan människa är en sådan underbar känsla!! Visst alla vill eller kan inte få barn, och jag tycker synd om dem i de fallet att de aldrig kommer lära känna sig själv fullt ut.

Det är så löjligt, men egentligen är vi bara djur...  Jag tror  att:

Livets mening är att fortplanta sig och föra sina egna gener vidare.

Det gör att vi utvecklas och får uppleva olika stadier i livet, som att vara barn, ungdom, förälder och mor/farförälder.

För om det nu finns en gud, varför skulle hon vilja krångla till det?

Fabian är min mening med livet och jag vet att det går, men har idag svårt att förstå hur jag skulle kunna älska någon annan lika mycket.

Vilken skön helg det har varit! Trots, eller kanske tack vare, att vädret inte varit det bästa, så tycker jag det varit riktigt mysigt. Vi har inte gjort något speciellt, stadat lite, bytt gardiner, ätit kanelbullar, hyrt en film och bara myst... Hösten har kommit med stormsteg!

För mig är det bara viktigt att man umgås på helgerna, vilket inte betyder att man ska vara med varandra varje minut, nä utan att man gör enkla saker och inte bara stressar förbi varandra, som i vardagen. Jag tycker tillexempet att man på helgen ska äta frukost tillsammans (om det är möljigt) sedan inte planera allt för mycket (jag vet svårt!) sedan äter middag och bara tar det lungt myser (läs sover) i soffan, iallafall en av de två kvällarna. Jag köper gärna "Härligt hemma"* bilagan till "Aftonbladet"*, så jag kan drömma mig bort med lite inredning, god mat, korsord och pyssel (sen inte att förglömma Babbens krönika! Så rolig!) Det är vad jag behöver för att känna att det är helg!

Men ihelgen har jag unnat mig en liten extra sak... Jag kunde inte motstå den! Nu mina kära vänner som inte redan upptäckt det: "Ben & Jerry"** har kommit med en ny smak! "Half Baked"* heter den och är en blandning av "Cookie dough"* och "Chocolate brownies"*. Alltså både vanlij och Choklad glass och både kakdeg med ckokladbitar i och Borwnies bitar. Den var naturligtvis jättegod**!!! Min favorit tror jag fortfarande är "Cookie dough" men om man är sugen på lite choklad, så var den verkligen ett alternativ, för det blev inte för chokladstarkt! Lite hårda brownies bitar ibland, men när man lät den smälta till sig lite så blev det bättre!

Dagens visdomsord: Det kan aldrig vara fel med "Ben & Jerry"*** glass!:)

*- Bör ge reklampengar. **- Bör ge ett års fri glass(=52 burkar).

***- Bör ge både reklampengar och ett års fri glass(=52 burkar)

Idag har jag blivit stolt moster, för andra gången, till min systerson Falcon. Längtar så mycket efter att få hålla, gosa och lukta på honom! Grattis till er så himla mycket! och Lycka till! :)

Det jobbiga är bara att man blir så bebissugen själv, när man ser sådana pyttesmå... Fast samtidigt så kan jag gott vänta lite till, speciellt när jag tänker på hur jobbigt det var i början när Fabian var liten. Helt ärligt så är jag jätterädd för att även nästa barn ska få kolik. För den mysig och gulliga bebisbilden, som jag får på näthinnan när jag ser bebisar, infann sig aldrig. Ingen som inte varit med om det få ett barn som lider av kolik, kan någonsin förstå hur det är.

 Att alltid känna sig misslyckad och otillräcklig för att man inte kan få sitt barn att sluta skrika. Känna skamm och skuld för att man stör andra, då de blir stressade av att bebisen skriker. Men främst all irritation och avund som jag hade mot alla andra föräldrar, som hade barn som inte skrek (och speciellt när dessa försökte ge en råd).

Ändå så har jag glömt mycket, annars skulle jag inte ens tänka tanken, att skaffa fler barn, idag... Men det vill jag! Jag har ett hopp om att vårt nästa barn inte får kolik och skulle det bli det så har vi inte bara en himla otur, utan även vetskapen om att vi klara det och att det faktiskt går över, trots att man inte kan tro det.

Jag önskar ingen att behöva få ett barn med kolik, dels är det så synd om bebisen, som behöver ha ont. Men även den uppförbacke som man får som förälder, när man egentligen bara ska ha det mysigt.

Jag har alltid älskat Fabian, och älskar honom mer och mer för varje dag som går!

Ett mästerverk! En helt fantastisk film!!! Trots att jag inte är det största ABBA fanet här i världen, så var den så rolig, känslofull och musiken var bättre än orginalet!(får man säga så?) Nä, jag rekomenderar alla att se den!

Japp, nu är jag hemma igen efter nästan 2 veckor på dirfft norrut. Det har varit härligt och otroligt mysigt att vara hemma hos mamsen och papsen ett tag och ladda batterierna lite. Fabian Tyckte också att det var jätteroligt, då vi var ute jättemycket och han grät nästan varje gång som vi skulle gå in. Han har lärt sig sååå mycket under veckan! Nu äter han helt själv, lärt sig somna själv i vagnen (stillastående), går in på toa och lägger sig på glovet när man säger att man ska byta blöja, och  säger blöja, mormor och vovve... Mycket, har hänt och det känns som han har blivit så stor!!! Igår när mamma/mormor åkte hem, efter att ha skussat ner oss i helgen, så gick han runt och sa mormor, hela eftermiddagen... sött!

Och i helgen så har jag shoppat!!!!! (tro det eller ej) och när jag väl börjat hade jag svårt att sluta! Jag köpte: En ny Jacka, mössa och halsduk från "Indiska", ett par nya mjukisbykor, strumpbyxor och strumpbyxor igen.. Planen är också att det ska bli ett par jeans idag, då jag ska på "Jeanskväll"  på Veromoda och få 20%... så hoppas att det finns några som jag kan lyckas tränga in mina små stumpar i utan att se ut som en sprickfärdig valross...(detta är fakta, då jag med mina korta "kompakta" ben får för mig att ta på mig slimmade byxor som vars benslut inte har minsta tanke på att släppa igenom lite blod till mina fötter... INGEN VACKER SYN!!!)

Annars så vill jag bara tacka Mamma och Pappa för allt! Vill värkligen att ni ska veta att jag är otroligt tacksam för allt! Är så glad att ni finns!