åhh, vad jag är trött! men ändå sitter jag uppe... Jag borde lära mig veta hut! Det får absolut bli "snickarboa" för mig, när jag hittar en att låsa in mig i...

Känner mig lite rädd för att gå och lägga mig, eftersom jag inte kunnat sova så bra på flera nätter. Visst inatt var det Fabian, som fick för sig att han absolut INTE skulle sova. Han vaknade klockar ett, vilket inte är så ovanligt, men han vägrade somna om trots tutte, välling, ny blöja, "mimmisnutt" och att jag var där. Han bara skrek som en tokig. Först stod han och skrek "Mamma" när jag låg där inne och sjöng, och när han insåg att jag inte tänkte ta upp honom ur sängen, började han "pappa"... så då böjade jag skratta... snacka om tjurskallig! Det måste han ha fått av Henke... ;P

Men trägen vinner, och ja, klockan fyra så somnade han om... När sen väckarklockan ringde, så var jag inte alls så peppad att stressa iväg till dagis och sen in till stan... Önskar han kunde sova hela natten inatt så jag fick sova, när jag väl somnat... För jag har sååå svårt att somna nuförtiden. Får extrem ångest och dåligt samvete, när jag lägger mig i sängen. Vet inte varför. Men mycket känns tungt just nu.

Jag önskar att jag kunde uppskatta allt och alla som jag har runt mig mer... Men jag är bara så trött, att när Fabian inte längre är vaken eller är på dagis

försvinner all ork och allt känns menigslöst och ensamt! Jag är så glad att jag har mina ljudböcker att sjunka in i så jag sliper tänka så mycket.

Önskar att jag kunde få träffa så många som jag saknar. "Gammla" vänner, som "nya" vänner. Har börjat tänka tillbaka på högstadie och gymnasiekompisar, och saknar dem så otroligt mycket ibland. Folk säger att man ska gå vidare, men jag har så svårt för det. Trots att jag vet att jag och några av dem inte skulle ha något gemensamt ihop idag, så har de betytt så mycket för mig då, att jag bara vill veta att de har det bra och kanske bara "minnas" ihop för en stund. Det finns så mycket jag vill säga några av dem. Tackar gud, för de underbara "gammla" vänner, som förfarande står ut med mig...

Jag önskar också att jag fick mer tid och rok med min"mya" vänner. Tycker nästan vänskap är bland det svåraste som finns. För jag går ständigt runt och oroar mig för att folk ska ledsna på mig och att jag ska vara ivägen för mina vänner. Samtidigt som jag törstar efter mer... Det finns många, men få riktigt nära. Vilket ioförsig nog är bra.

Men nu ska jag sova, och genast tränger sig nattångesten och ensamheten på... Det gör mig rädd. Jag är så trött! Önskar jag somnar snabbt ikväll.

"Önska, önska runt i ring, önska kostar ingenting..."

Önskar, jag är biggare och gladare imorgon.