Nu ska jag snart trypa ner i sängen och tacka för denna dag och hoppas att den inte kommer åter... Är som sagt inte kul att vara sjuk, och jag känner mig som en skit kass mamma när jag inte orkar vara med Fabian så mycket som jag vill. Men idag har jag iallafall fått komma till doktorn och fått lite penicillin för min hals. Jag har visst en Infektion i halsen som var full av var.. inte så mysigt kanske, men jag är evigt tacksam för att problemen kanske kommer minska snart...

Sen tänkt jag berätta för er om mitt mål, som jag har satt upp. Jag har nämligen lättare att bli motiverad om jag vet att andra vet om det...

Jag har nämligen hittat en klänning som jag skulle vilja ha på min kompis Ewas bröllop som går av stapeln på midsommarafton...  Som mamma sa när jag nämde detta för henne " den kan du ju ha redan nu... och visst, det kan jag säkert... men jag skulle se ut som "murran" i "mumintrollet" om jag skulle ha den idag, i den storlek som jag skulle behöva....

Så här det klänningen ut och som jag hittat i HM katalogen...

... visst var den fin....

Men eftersom den har en väldigt markerad midja så MÅSTE jag gå ner lite i vikt, eller kanske främst i cm...!

Hade ju tänkt börja vid årsskiftet som alla andra. Men varför ska man alltid göra det? Nä, jag passade på att dra på mig stora "flunsan", så jag börjar när jag blivit frisk!

Sen har jag ett mål till med 2009...

Jag och Katrine ska nämligen ta oss an tjejmilen... och då har jag lovat mig själv att jag ska orka springa lite iallafall...

och som alla vet, är jag lika trög och envis som en gammal ponny, så vad får jag för den ansträngningen...

Jo, för det ska vi unna oss en hel weekand i Stockholm, med shopping, mys och allt... snacka om morot till ponnyn "Mulle" här!!!

smittskyddad puss på mulen!

Hej hopp, så var jag tillbaka igen...

Har inte orkat skriva på ett tag(som kanske märkts) men nu har jag tagit upmmen ur hålet, där den inte hör hemma och satt mig ner för att dela med mig lite...

Sista tiden har jag varit ganska sjuk :( började med att jag inledde julhelgen med magsjuka (som nog inte var det, för ingen blev smittad...) och nu har jag varit förkyld i typ 2 veckor och har idag äntligen fått en tid hos doktorn... så Fabian ska få stanna lite längre på dagis idag så att jag hämtar honom när jag är klar...

Det är så jobbigt att vara sjuk, speciellt nu när jag har barn! När jag hade magsjuka kändes det som om jag svek honom när han inte fick vara nära, så resultatet blev att han blev supermammig när han väl fick komma till mig...

Så nu när jag har TAPPAT rösten så vill han hela tiden få mig och prata.. Han trycker upp böcker i ansiktet på mig och säger "bii" (betyder bli) och när det inte kommer några ljud från mig när jag försöker svara, så blir han arg och skriker högre, som om jag inte hörde vad han sa... så tillslut  när jag väl lyckats väsa, som om jag just svalt en askkopp, "ja, bil" så blir han jättenöjd och fortsätter ned boker om möjligtvis ännu närmare mitt ansikte denna gång (förmodligen för att jag inte ska behöva ta sååå lång tid på mig) "tor" , så jag samlar alla mina krafter på en gång och väser ut ja, traktor....

Så jag är verkligen tacksam för att jag får ha Fabian på dagis nu när jag är sjuk! att få vila rösten i några timmar på dagen... Fast visst är det väl konstigt att man alltid känner hur sjuk man egentligen är när det blir tyst runt om en...? Jagkan nog inte riktigt släppa mitt kontorllbehov och låta mig vara sjuk, när Fabain är med...

Men nu önskar jag mig bara att får bli frisk! Jag är så less på att vara hes och hosta att jag snart spricker! Det känns faktiskt lite ensamt, för jag kan inte ens ringa någon... och jagg slöpratar ju inte gärna heller, utan försöker spara på rösten, så här hemma är det dötrist och tyst när fabain gått och lagt sig på kvällarna.

Har iallafall laddat in lite nya böcker på min MP3 som jag med gott samvete kan lyssna på, för jag kan ju ändå inte prata...

Så som så ständigt återkommande: Det finns inget ont som inte för något gott med sig!