De senaste dagarna har Fabain varit lite hängig och haft feber. Vilket inte är så kul varken för honom eller oss, men trots att han är lite gnällig och hanger på en, så tycker jag samtidigt att det är väldigt mysigt. Han vill att man ska sitta och kramas hela tiden och om jag ändå inte har något för mig, så njuter jag av det i fulla drag. Det kommer nog en dag då sånt kanske inte är hans högsta önskan längre...

Läste på Aftonbladet att de flesta amerikaner inte tror på att människor härstammar fårn aporna. Men det tror jag. Inte bara för att det vetenskapligt är lättare att förstå för mig, än skapelseteorin. Utan för att när jag ser på Fabian och andra barn och deras rörelsemönster, så ser jag hur lika aporna vi är. Hur de hasar sig fram på rumpan, när de inte orkar ställa sig upp och gå, hur de rör sina händer och fötter i "inåtvända" rörelser, och hur de krampaktigt kramar sig fast vid en när de inte vill gå ner ur ens famn.

Visst är livet underbart! Och jag älskar min lilla "gosapa"!