Idag har jag varit på anställningsintervju, på NKV. Detta har fått min hjärna att gå på högvarv hela dagen. Förmiddagen ägnade jag nämligen åt att förbereda mig så mycket jag kunde, genom att försöka "gå igenom" mig själv. Liksom mina funderingar på eftermiddagen var om jag lyckats framställa mig på rätt sätt, och inte bara någon som jag skulle vilja vara.

Jag jobbar varje dag med att försöka stärka min självkänsla. Det är lättare sagt än gjort, men kan ändå se, att jag har gjort lite framsteg. Med hjälp av, "Mia Törnblom", i min "mp3" spelare, har jag snart arbetat mig igenom tre av hennes böcker. Det är mycket att jobba med, men jag har tex. lärt mig att:

- Alltid säga TACK, när någon ger mig en komplimang. Detta har jag blivit väldigt duktig på. Ibland kan till och med nästan bli irriterad, när andra inte tar åt sig av mina komplimanger till dem. (De som tackar för en komplimang, är roligare att ge en ny, än de som bara ignorerar den.)

- Säga till mig själv vad jag är bra på. Även om det känns löjligt och svårt,så ger det resultat! Tillslut börjar man lita på sig själv.

- Titta på mig i spegeln. Lära känna min kropp och acceptera mig för hur jag ser ut. Trots att jag gärna skulle vilja tappa tio kilo, så går det inte fortare om jag inte vågrar acceptera mig. ( Mina "volanger" är en del av mig, även om jag skulle klara mig utan dem)

Detta är bara lite av det jag jobbar med, hos mig själv. Men trots att jag börjar känna resultat, så inser jag en dag som denna, att jag har långt kvar. För när jag satte mig på stolen inför min förhoppningsvis nya chef, så glömde jag, av nervositet, bort alla mina förberedelser och hjärnan snurrade i 120... "Vad ska jag säga om mig själv? Vad har jag för fördelar, utan att verka "ego", ljuga eller framställa mig som någon "superkvinna", jag inte är? Vilka av mina dåliga sidor ska jag berätta om, utan att trycka ner mig själv eller framställa mig som galen?"

På något konstigt sätt så kom lugnet just som vi började prata, och jag tror att jag lyckades hitta en fin balans på beskrivningen av mig själv. Jag gjorde det bästa jag kunde i den situationen, det kändes faktist riktigt bra och jag är nöjd med min insatts. Skulle det nu inte bli så att jag får jobbet, så var det inte mig de sökte! (Hoppas, hoppas hoppas...!)

Men min sanning är den att, jag är en superkvinna!

Den jag är idag, står jag för! Det jag anser fattas mig, kan bara jag ändra på! Jag kan iallafall göra mitt bästa...!

 

Katrine

22 augusti 2008 12:48

Och du är en stålkvinna! Jag ser så många starka sidor inom dig som jag önskar att du och många andra också kommer att få ta del av! Du hare n stark personlighet, du är en bra vän som alltid finns där(även när man själv inte orkar ha kontakt), du är glad och frammåt. helt enkelt en toppvän som jag är så glad att ha vid min sida! KRAM

http://katrine.bloggagratis.se

 

Tessibessan

23 augusti 2008 20:56

Ville bara säga att jag tycker din blogg är kanon-bra! Läser den varje gång... Hoppas att allt är bra med dig å familjen! Kram / Therese H PS: håller tummarna för att du ska få jobbet... DS.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag har jag varit i birsta och spanat på en ny vagn till Fabbe. Far dock inte riktigt bestämt mig än, men det lutar åt en ny vagn som heter "avanti moving light" av nått tyckt märke. Men vi ska dit imorgon och låta Fabian få provåka. fast isåfall...

  Onsdag, och jag har just kommit in från en promis med John-Ross. Det är en sån underbar dag idag, eller är det bara jag...;P Dagens tema är mys. Jag ska börja nu närmast meed att ta en skön dusch och sen göra mig klar för en sväng in till stan. Eft...

  Men det får väl bli bättring framöver... Har bara varit mycket nu ett tag så tiden har inte räckt till för att sitta vid datorn.   Påsken var super härlig, den till bringade vi i Tväråträsk. Jag och Fabain åkte lite innan henke, det bara synd att h...

  Idag är jag hemma med Fabian som inte riktigt är frisk, han har så mycket hosta och är alldeles snorig, men har ingen feber, så han får nog gå på dagis imorgon.   Ihelgen var Mamma och hälsade på. Jag tycker det är så mysigt att få besök av familje...

  Känner att det ligger kvar i mig, trots att det har vilat i tre år nu. Igår insåg jag att jag inte fått några pengar av A-kassan för att det fattades ett pappaer, och visst allt går att lösa. Men det handlar ju om att det ska ta så lång tid innan p...