Har börjat fundera på varför jag har börjat blogga. Det finns mycket som är negativt med en blogg, som att man blottar sig "för" mycket, råkar hänga ut någon annan som inte alls vill nämnas på internet, eller att det men skriver blir så privat, att det nästan blir pinsamt för andra att läsa.

- Nej! Det är inte min mening med denna blogg. Skulle det vara någon som tar åt sig privat av det jag skriver, eller tar illa vid sig så gör en kommentar om detta, så tar jag bara bort det. Jag har inte skaffat en blogg för att göra mig ovän med folk i min omgivning. Så säg till!

Mitt mål med denna blogg är i stort sätt att finna mig själv. Påminna mig själv om vad jag står för, bygga upp min egen självkänsla, genom att hitta min fasta punkt i livet och därav bli en starkare och mer stabil människa. Som inte är så beroenda av vad andra tycker och tänker.

Jag tror nämligen att man ibland bara rusar iväg i livet och inte riktigt lyssnar till sig själv. Att alla någon gång måste stanna upp och titta sig runt, för att kunna gå vidare. I mitt eget fall har det hänt väldigt mycket de senaste åren. Jag har flyttat till Sundsvall, träffat Henke och blivit mamma. Det är saker som gjort mig lycklig, men som samtidigt fått mig att börja fundera på vem jag var, vem jag har blivit och sist men inte minst vem jag ska bli. Jag är samma människa som jag alltid har varit, men bara i en annan tid och vardag. Jag måste påminna mig själv om vem jag är så jag inte tappar bort mig efter vägen och blir någon, som jag inte står för, för att jag tror att det är det som folk förväntar sig av mig.

En annan anledning till att jag bloggar är att jag alltid har älskat att utrycka mig (på alla olika plan), skapa och skriva. Vilket detta är ett ypperligt tillfälle att göra det på. För just detta är en sådan sak som jag alltid har gjort och älskat, men som jag har gett mindre och mindre tid. Så nu ska det bli ändring med det!

Sen kommer det säkert också att bli en hel del uppdateringer om min lille prins, Vad han lär sig och vad han hittar på för bus. Detta för att han är det största som finns för mig!

Men för att kunna hitta sig själv så måste man "lyssna på magen", eller "sig själv" som det kanske heter. Jag har tagit ett steg närmare "mig" genom att börja blogga.

Nu ska jag börja lyssna till mig själv!

(Och det första som jag säger till mig själv är att det nog är dags att sova nu... Så, God natt på er!)

 

Sara

15 augusti 2008 07:21

Hej Gumman. Jag gillar din blogg, jag tycker du är en otroligt härlig människa. Du får mej att skratta, du är dej själv och det gillar jag med folk och dig då så klart=)
Det du sa denna gång satt sig som klister på mej, jag har tappat bort mej själv. Jag vet inte hur jag ska finna mej igen men jag hoppas att jag gör det men dej som vän ska det inte vara så svårt, du är som en liten energiknippe som får mej att uppskatta livet här och nu=) Tack för att du kom till Sundsvall och inte bara förändra ditt liv lite smått=)=)

Kram kram / evig läsare=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag har jag varit i birsta och spanat på en ny vagn till Fabbe. Far dock inte riktigt bestämt mig än, men det lutar åt en ny vagn som heter "avanti moving light" av nått tyckt märke. Men vi ska dit imorgon och låta Fabian få provåka. fast isåfall...

  Onsdag, och jag har just kommit in från en promis med John-Ross. Det är en sån underbar dag idag, eller är det bara jag...;P Dagens tema är mys. Jag ska börja nu närmast meed att ta en skön dusch och sen göra mig klar för en sväng in till stan. Eft...

  Men det får väl bli bättring framöver... Har bara varit mycket nu ett tag så tiden har inte räckt till för att sitta vid datorn.   Påsken var super härlig, den till bringade vi i Tväråträsk. Jag och Fabain åkte lite innan henke, det bara synd att h...

  Idag är jag hemma med Fabian som inte riktigt är frisk, han har så mycket hosta och är alldeles snorig, men har ingen feber, så han får nog gå på dagis imorgon.   Ihelgen var Mamma och hälsade på. Jag tycker det är så mysigt att få besök av familje...

  Känner att det ligger kvar i mig, trots att det har vilat i tre år nu. Igår insåg jag att jag inte fått några pengar av A-kassan för att det fattades ett pappaer, och visst allt går att lösa. Men det handlar ju om att det ska ta så lång tid innan p...