Då var jag här och första orden skrivna... varför ska det vara såååå svårt att veta hur man ska börja.. men jag ska iallfall göra ett försök så att det får bli inlägg nr:2 nångång så det kanske flyter av sig själv....

Jag får ofta små tankar i huvudet som jag har väldigt svårt att släppa... De senaste dagarna har det varit; Vad skulle jag göra om jag visste att jag bara hade ett dygn kvar att leva..??!

ja, vad skulle jag göra...

Jo, jag skulle förmodligen storgråtande, säga till alla som jag älskar, att jag VERKLIGEN gör det, och hur mycket de betytt för mig. Sen skulle det nog bli lite svårare, detta för att jag förmodar (eller kanske bara hoppas) att dessa kommer säga liknande saker om mig, vilket skulle resultera i att jag skulle gråta såååå mycket att jag inte längre skulle kunna se, (har väldigt lätt till tårar) då det vuxit upp K2 stora påsar under ögonen.

Nu skulle jag drabbas av panik, i vetskapen om att jag hade väldigt lite tid kvar att njuta med min son, skulle jag vägra släppa blicken från honom, i hopp att han skulle nötas fast på näthinnan. Detta skulle i sin tur skrämma livet ur honom, då jag (som inte längre kan se av allt storgråtande) försöker komma närmare han, om inte hålla i honom. Han blir hysterisk av skäck, då han tror att en uppsvälld flodhäst utklädd till hans mamma ska försöka äta upp honom, då denna väldiga varelse flåsar och snyftar något i stil med: Fabian, kom hit...(snörvel) det ÄR faktist mamma...(juiiiihii)

 -Tror inte att han skulle tro på det!!!!!!

Han, stackarn, skulle inte våga sova, (som om jag skulle tilllåta honom det, om mina sista minuter tickade förbi..) i tron om att monstret (jag) skulle komma och ta honom. Vilket skulle resultera i att han blir ännu grinigare av sömnbrist... och ingen skulle bli glad på mig!

Allt detta medan jag egentligen bara skulle vilja ha så kul som möjligt, min sista dag som jag levde...!

Jag tror inte jag vill veta när jag ska dö!

Så därför säger jag det nu, så jag har det sagt:

- Jag älska dig Henrik, du är en sån fin människa och fick jag välja skulle jag vilja leva restan av mitt liv med dig! *puss*

- Fabian, du är min stolthet, min kärlek och mitt allt!!!

- Övrig familj, släkt och vänner. Jag älskar er, och ni är otroligt viktiga för mig! Ni ger mig vingar så jag kan sväva mot stjärorna, samtidigt som ni får mig att stå med båda föttrena på jorden!

Från och med nu, ska jag försöka leva som om det var den sista dagen i mitt liv och ta vara på varje minut och försöka göra det bästa av den!

CARPE DIEM!

 

Katrine

11 augusti 2008 21:52

Välkommen in i bloggvärlden darling! Du fick mig att börja fundera där...;) PUSS!

http://katrine.bloggagratis.se

 

Sara

12 augusti 2008 14:00

Hej tjejen.
Det du säger är helt rätt men vad ska man göra i fall man har tappat bort sig själv efter åren som har passerat? Har du ngt råd om det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag har jag varit i birsta och spanat på en ny vagn till Fabbe. Far dock inte riktigt bestämt mig än, men det lutar åt en ny vagn som heter "avanti moving light" av nått tyckt märke. Men vi ska dit imorgon och låta Fabian få provåka. fast isåfall...

  Onsdag, och jag har just kommit in från en promis med John-Ross. Det är en sån underbar dag idag, eller är det bara jag...;P Dagens tema är mys. Jag ska börja nu närmast meed att ta en skön dusch och sen göra mig klar för en sväng in till stan. Eft...

  Men det får väl bli bättring framöver... Har bara varit mycket nu ett tag så tiden har inte räckt till för att sitta vid datorn.   Påsken var super härlig, den till bringade vi i Tväråträsk. Jag och Fabain åkte lite innan henke, det bara synd att h...

  Idag är jag hemma med Fabian som inte riktigt är frisk, han har så mycket hosta och är alldeles snorig, men har ingen feber, så han får nog gå på dagis imorgon.   Ihelgen var Mamma och hälsade på. Jag tycker det är så mysigt att få besök av familje...

  Känner att det ligger kvar i mig, trots att det har vilat i tre år nu. Igår insåg jag att jag inte fått några pengar av A-kassan för att det fattades ett pappaer, och visst allt går att lösa. Men det handlar ju om att det ska ta så lång tid innan p...